Texas provar sitt nya täcke som Kerstin Lindberg på Gotland skickat. Lite stort ännu, så han kissar på maglappen. Vi får vänta några veckor till med att använda det och slita på det gamla. Texas tyckte snö var kallt och konstigt första dagarna och han hade svårt att gå på isiga ställen och halkade som Bambi på hal is! Men han blir nog snart van. Java och Chessie tycker det är jätteroligt med snön! Det är ju lite konstigt för både hundarna och mig att flytta från våren i Skåne till vintern i Jämtland! Årstiderna går åt fel håll!
En av de bra sakerna med Frösön (och Jämtland över huvud taget) är att det finns så många ställen att släppa hundarna lösa på. Marken är inte odlad eller används som djurhagar överallt. Det finns helt orörd natur. Jag behöver bara gå 10 minuter från vårt bostadsområde så kommer vi till denna stora slätt invid Storsjön. Snart kan man även gå ut på isen på sjön, men det vågar jag inte ännu.
Jag får rapporter via sms och mail från valpköparna ur Gaga-kullen att allt går bra! Alla verkar vara på samma nivå när det gäller rumsrenhetsträning, promenader, socialisering osv. Det går mycket bättre för Texas med rumsrenhetsträning nu när han är ensam. Förut när vi bodde med Húni var det svårt att hålla koll eftersom de var två och busade mycket, vilket även gjorde att de kissade mer.
Húni och Julia flyttade inte till Tomelilla som tänkt, utan de blev kvar i Ystad. Julia har fått en studentbostad på Regementet istället, en helt ny och fin som t o m har uteplats. Det tipset får vi tacka en valpköpare för, nämligen Lisa Attack-Olsson med Lovis (Sommarhagens LoveGame).
I övrigt så fortsätter vi att anpassa oss efter flytten i onsdags som faktiskt tog 17,5 timme genom halva Sverige! Vi blev kraftigt försenade pga rusningstrafik i Stockholm (1 timme extra), lastbilsolycka på E4 väster Hudik nånstans som gjorde att vi fick ta en omväg via Sundsvall och sedan snöfall och halka på dåliga allrounddäck mellan S-vall till Östersund. Vi kom hem 02.45! Vi brukar inte ta den vägen i vanliga fall, men pga snön i inlandet så valde vi att inte åka raka vägen över Dalarna och Härjedalen, då hade jag fått köra 60 km/h hela vägen och förmodligen inte varit framme än.
Hundarna var otroligt duktiga hela tiden, sov, rastades, åt, sov. Det är ju verkligen mycket lättare med dem som man kan ta ut i koppel. Katterna är jag klart imponerade över! Jag hade dem i varsina burar (och nu ska ni veta att jag har en mycket liten bil, och där rymdes alltså alla djuren, jag och Johanna). Burarna sprayade jag med DAP för katter, Feline ... nåt hette det. Det funkade bra, de var överlag lugna, jamade mest i början och sedan lite då och då med jämna mellanrum. Jag hade en kattlåda på golvet i baksätet som det var tänkt att jag skulle rasta dem i, vi provade vid ett tillfälle men de var inte alls intresserade av det. Sedan var det så otroligt svårt att vända och öppna burdörren eftersom vi satt som packade sillar, så vi insåg det omöjliga. Risken var att de skulle smita ut om man öppnade bildörrarna och sittandes i bilen allihopa gick det inte att öppna burarna. Katterna gjorde alltså den otroliga bedriften att varken kissa, bajsa, äta eller dricka under 17,5 timme!!! Detta ska de inte behöva uppleva igen! Det var en fröjd att kunna släppa lös dem i lägenheten sen och de mådde faktiskt bra! Jag är djupt imponerad över mina älskade kattkillar Wallander och Buddha!
